VI ÄR WEST JAZZ

Thomas Erlandsson

För mig startade musiken som 2:e klarinett i Gossmusikkåren i Vetlanda och nu är jag ensam blåsare i West Jazz. Ja, det är en resa som passerat både några år med klassisk musik (ingen improvisation, bara läsa noter!) och skoljazzband. Samtidigt snurrade både Armstrongs LP med W C Handy-låtar, Goodmans småbandsswing och Povel på skivtallriken hemma. Senare väcktes även nyfikenheten på Hasse & Tages djupmelankoliskthumoristiska texter. Dessa influenser hörs säkert i mitt musicerande idag. 

Efter flytt till Göteborg i mitten av 60-talet låg klarinetten på hyllan fram till 1982 då jag blev medlem i nystartade Sir Bourbon Dixieland Band som jag fortfarande spelar mycket med. Under 90-talet blev det en hel del spel i mindre sättningar under namnen En Trea Jazz och En Fyra Jazz, bl.a. några år på Hotell Rubinen tillsammans med Bo Löfgren och Olav Wernersen.

Den varierade, svängande och med humor bestänkta repertoaren i West Jazz är alltid både utmanande och spännande. Och nu kommer även min altsax och stämband med i musiken. 

Dag( Daggen ) Söderberg

Jag började spela gitarr i söndagsskolan på femtiotalet. Det fungerade rätt bra men min önskan var att spela trumpet, men det tyckte inte min pappa utan det blev en klarinett, som inköptes hos trumpetspecialisten på Postgatan i Göteborg. Det blev problem, för i den skolan jag gick fanns ingen musiklärare som kunde klarinett, så det blev till att öva på egen hand. I mitten på sextiotalet startade några seglarkompisar Hafsbandet, som jag blev klarinettist och banjoist i. Vi spelade också in en skiva.

Åren gick och plötsligt är det slutet av sjuttiotalet, när Jazzhuset startade. Där fick jag kontakt med ett nystartat band som hette GB jazz. Jag spelade med detta band ett par år, sedan blev det Westjazz ( gamla ) , Stolbandet, Tubasextetten, Novelty band och nu senast Westjazz ( nya ). Jag trivs väldigt bra i Westjazz beroende på trevliga och duktiga medmusikanter och en mycket bred repertoar. Hoppas att vi får många och roliga spelningar framöver

Hälsar

Dag( Daggen ) Söderberg

Ralf Elgquist

Bakplåtar och tomma kaffeburkar blev mitt första "trumset". Entusiasm kan överträffa det mesta.

Bacardi Stompers bildades och dog . Därefter startade jag " Swing & Sweet" som fick många gig på rökiga klubbar i Nordstan.

Kom sedan med i " Tuxedo Band, ett Boråsband som också gav många roliga spelningar. Halkade sedan in i " Poseidon Jazz Band " som spelade mycket på " Jazzhuset". Även där rökigt. Höll sedan upp i 20 år. Kontaktades av Anders Linde, jazzlegend i Göteborg som också lagt trumpeten på hyllan i 20 år. Han ville ha med mig,  eftersom vi spelat ihop tidigare. Bandet hette så koncist som "Foggy Bottom Classic Jazz Band ". Där blev jag till 2014 och lärde mig mycket om jazzen från 20-talet. År 2015 startade jag "West Jazz " med ett antal (5st) trevliga och väldigt rutinerade musiker. Vi spelar nog bara  ett 20-tal år till...  Sen ska vi vila oss !

Janne Börjesson

Min musikaliska bana startade i slutet på 50-talet med banjo i skolorkestern. När vi blev utkonkurrerade av rockbanden som spelade el-gitarrer sadlade jag om och spelade med Supermen och sedan Zaintz. 1967 drog vi landet runt med Laila Westersund Vi spelade i nästan alla Folkparker i Sverige. Efter det tröttnade jag. Jag höll upp med musiken tills jag blev övertalad att spela country musik på el-bas, året var 1980.

Sen blev det dansbanden Glenns, Albatross och Tutti Futti Boys t.o.m. 1995. Efter några år med  akustisk bluegrassmusik (jag spelade då akustisk  ståbas) slöts cirkeln när jag började komma till Kapellets danskvällar där vi spelade i pausjammen tills Dixieland Rednecks II återuppstod. Dixieland Rednecks II lirade jag med tills West Jazz frågade om jag ville vara med som permanent bandmedlem, efter flera inhopp som vikarierande bassist. Här trivs jag med underbara musikanter en trevlig repertoar och en fantastisk skara trogna fans.

 /Janne Bas

Per Ekander, pi

Uppväxt i ett samhälle norr om Stockholm påbörjades intresset för musik redan i koltåldern då dels mamma spelade piano och ackompanjerade min morfar, dels mina bröder spelade trumpet respektive  gitarr.  Jag fick mitt musikgehör förmodligen genom morfar som var Musikdirektör, sjöng ofta som tenor på Operan och spelade valthorn i Hovkapellet. Vi spelade mycket hemma och så småningom kom jazzen in i medvetandet via bröderna som spelade i skolorkestern och på skoldanserna.

Försökte mig på klassisk piano men misslyckades att lära mig noter då gehöret tog över – det var ju enklare!

Under tonåren spelades det under lördagseftermiddagarna ( istället för fotboll) efter skolan i diverse hemmaband i olika gillestugor, mest piano, bas, trummor och ev sång. Det blev dixie, swing, sambarytmer och Dave Brubeck, min idol. Ett band tillkom, Nilbert Tättings Trio, som faktiskt spelade på en del privata fester. I början av åttiotalet blev det pianolir i jammet på Kapellet på onsdagarna och jag kom med i olika bandkonstellationer. Och på den vägen är det! Numera är det mest West Jazz, Tant Bertas Jasskapell och några mindre frekventerade andra band. Nya låtar, ökad repertoar och bredare musikstilar förbättrar pianospelet.

Det bygger upp spelerfarenheten och framförallt säkerheten. Vid varje gig får man med sig något hem att klura på och lära sig inför nästa gig! Eller att lyssna på både P2 och andra band för att ta ut passande låtar för repertoaren som ständigt växer!

Per Ekander , pi