VI ÄR WEST JAZZ
Thomas Erlandsson
För mig startade musiken som 2:e klarinett i Gossmusikkåren i Vetlanda och nu är jag ensam blåsare i West Jazz. Ja, det är en resa som passerat både några år med klassisk musik (ingen improvisation, bara läsa noter!) och skoljazzband. Samtidigt snurrade både Armstrongs LP med W C Handy-låtar, Goodmans småbandsswing och Povel på skivtallriken hemma. Senare väcktes även nyfikenheten på Hasse & Tages djupmelankoliskthumoristiska texter. Dessa influenser hörs säkert i mitt musicerande idag.
Efter flytt till Göteborg i mitten av 60-talet låg klarinetten på hyllan fram till 1982 då jag blev medlem i nystartade Sir Bourbon Dixieland Band som jag fortfarande spelar mycket med. Under 90-talet blev det en hel del spel i mindre sättningar under namnen En Trea Jazz och En Fyra Jazz, bl.a. några år på Hotell Rubinen tillsammans med Bo Löfgren och Olav Wernersen.
Den varierade, svängande och med humor bestänkta repertoaren i West Jazz är alltid både utmanande och spännande. Och nu kommer även min altsax och stämband med i musiken.
Keep Swingin`
Thomas
Per Ekander, pi
Uppväxt i ett samhälle norr om Stockholm påbörjades intresset för musik redan i koltåldern då dels mamma spelade piano och ackompanjerade min morfar, dels mina bröder spelade trumpet respektive gitarr. Jag fick mitt musikgehör förmodligen genom morfar som var Musikdirektör, sjöng ofta som tenor på Operan och spelade valthorn i Hovkapellet. Vi spelade mycket hemma och så småningom kom jazzen in i medvetandet via bröderna som spelade i skolorkestern och på skoldanserna.
Försökte mig på klassisk piano men misslyckades att lära mig noter då gehöret tog över – det var ju enklare!
Under tonåren spelades det under lördagseftermiddagarna ( istället för fotboll) efter skolan i diverse hemmaband i olika gillestugor, mest piano, bas, trummor och ev sång. Det blev dixie, swing, sambarytmer och Dave Brubeck, min idol. Ett band tillkom, Nilbert Tättings Trio, som faktiskt spelade på en del privata fester. I början av åttiotalet blev det pianolir i jammet på Kapellet på onsdagarna och jag kom med i olika bandkonstellationer. Och på den vägen är det! Numera är det mest West Jazz, Tant Bertas Jasskapell och några mindre frekventerade andra band. Nya låtar, ökad repertoar och bredare musikstilar förbättrar pianospelet.
Det bygger upp spelerfarenheten och framförallt säkerheten. Vid varje gig får man med sig något hem att klura på och lära sig inför nästa gig! Eller att lyssna på både P2 och andra band för att ta ut passande låtar för repertoaren som ständigt växer!
Hälsar
Per Ekander, Pi
Janne Karlsson
Mer info om Janne kommer snart.
Med en gedigen bakgrund i många musikstilar passar han väl in i vårt blandade musikutbud. Mångaminns säkert Janne bland annat från sin tid i Mysto`s Hot Lips som blevEuropamästare i tradjazz för ett antal år sedan. Idag ser och hör Du honomi t.ex Visgruppen KAL.
/Janne K
Kent Hjort
Det började i lågstadiet med att min ukulele fick plats i min blå skolväska, med på alla klassresor, ”en busschaufför”………
12 år gammal deltog jag (gitarr) och min klasskamrat Göran (dragspel) i en talangtävling. Jury var Sven Tjuslings Trio och husbandet var Charlie Normans Trio. Vi gick vidare till final men vann inte. Året efter fick jag en elbas av pappa. Han tyckte att eftersom mina bröder spelade dragspel och gitarr var det naturligt att jag skulle spela bas. Det blev en Höffner Beatlesbas. Jag lärde mig spela till skivor med Jimmy Smith m fl.
15 år gammal blev jag bassist i Bert Owes, kapellmästare där var Bert Owe Lundqvist, en fantastisk dragspelare som spelade all slags musik, jazz- vals- operett- tango- schlager- visor- gammeldans mm. Jag lärde mig massor.
Har också haft förmånen att spela med: Gunnar ”Siljabloo” Nilsson, Willy Lundin, Jan Allan, Sven Olsson, Sven Erik Dahlberg, Curt-Eric Holmqvist, Ingemar Nordström, John Pohlman, Tomas von Brömssen, Öbarna och Sir Bourbon DB m fl.
I West Jazz ges möjlighet att spela underhållande musik i nästan alla musikstilar vilket jag älskar och dessutom tillsammans med härliga medmusikanter. Nu åter på gitarr!
Hälsar
Kent
Bosse Johnson
Musikintresset väcktes tidigt och jag började spela trumpet. I realskolan på 50-talet var jag och Pider Åvall skolkamrater och vi bildade 1957 Poppes Brass Band. Det lät inget vidare, men vi spelade ändå in en grammofonskiva på Weidele i Arkaden. Vi ägnade oss mycket åt jazzen och drev t.o.m. den omskrivna jazzklubben Society Jazz Club på Chapmans torg i Majorna. Society Jazz Band bildades strax innan klubben, men jag var inte med från början. Jag skötte klubben. När trummisen Bosse Lindgren slutade bad Pider mig att börja spela trummor. Och så blev det.
1959 gick Pider och jag skilda vägar vad gäller orkestrar och jag var med och startade Panama Jazz Band. 1961 gifte jag mig bara 18 år gammal och jag slutade i Panama för att ägna mig åt familjeliv. 1970 erbjöds jag av Edit Segerstedt att spela med henne. Det innebar både underhållnings- och dansmusik på nattklubb och gammeldans i olika sammanhang. Mycket lärorikt och jag fick spela med kända och bra musiker. Men fyra kvällar/nätter i veckan på nattklubb och vanligt jobb på dagarna blev för mycket, så jag gjorde uppehåll med musicerandet i drygt tjugo år.
1992 dog min fru och Pider pushade mig att börja spela igen. Så blev det och nu slutar jag inte förrän jag måste! Senare träffade jag min nya kvinna i livet och bättre kan det inte vara! Jag är numera också med i The Board Band och Svenska BioOrkestern och har ägnat mig mycket åt jazzen på olika sätt under åren. Musik är mitt stora intresse och jag är glad att vara med i Westjazz, där vi spelar musik som spänner över ett brett spektra!
Hälsar
Bosse